This time, I’m writing in Swedish…
Ja nu har jag ju varit hemma några veckor, men jag tänkte ändå att jag skulle ta och blogga lite om min lilla USA-turné.
Jag startade min tripp i Mississippi. Där skulle jag bla uppträda på Hard Rock Casino i Biloxi som ligger längst ner vid kusten. Riktigt vackert.
Eventet var Mississippi Grammy Show och det var jag, Cassandra Wilson, Mac McAnally, The Williams Brothers och några fler grammisvinnare som skulle uppträda.
Med mig från Sverige hade jag tre härliga dansare.
De första dagarna bestod av rep, intervjuer, poolbad och mera rep.
Orkestern… yeah säger jag bara. Det var ett fantastiskt 19-manna band bestående av stråk, blås å hela biddevitten.
Det kändes fantastiskt att musicera tillsammans med dem. Riktigt häftigt.
Det svängde nå så in i bängen!
I vanlig ordning invigde guvernören hela kalaset.
När han såg mig sa han: BeeeAtriss!! I am so glad that you are back to honor our State with your presence!! How is Caarrrl Bildt?
Oh, Sänk jo! Ajm gläd to bi her. Carl? He is fine… I guess..I think. Haven’t talked to him in a while… host.
Framträdandet gick mycket bra. Sången och dansen satt där den skulle och alla var glada å nöjda.
Och jag med!
Sen, härlig efterfest i sann glitter, glam och röda mattan-anda.
Efter efterfesten drog jag med mig Sandra (min hålla-reda-på-mig-å-ser-till-att-jag-kommer-i-tid-å-så-tjej) på ultra-amerikanska Waffle House. Yeah baby, ett riktig efterefterfesten-plejs.
Onyttigt och gott. Där satt vi i glitter-stass och allmänt bara stack ut. Gött mos.
Sen var det dax att åka upp till Jackson för fler spelningar.
Slutsålt blev det (hurra) och det gick mycket bra.
Den extra lilla twangen på denna tripp var att jag även flög över till Nashville för att skriva med lite olika låtskrivare. Dit åkte jag på egen hand och eget bevåg. Lite nervöst faktiskt.
Fixade hotell, hyrbil med gps åsså var det bara att tuta och köra.
Tänk om jag kommer känna mig helt lonely i stan och sitta å gråta ensam på nån schleten karaoke country-bar?
Så blev det inte som tur var.
Redan första dagen blev jag överöst av trevliga människor som ville visa mig stan och alla coola ställen.
Å vips så hade man tio nya vänner . Hurra.
Under veckan så träffade och skrev jag med ett gäng duktiga låtskrivare (detta hade jag bokat innan från sverige).
En snubbe hade skrivit låtar bla till Dolly Parton, Dixie chicks, Shanya Twain osv.
Då e man inte så kaxig när han ba: Well, do you have any good song ideas?
Harkel… Jäs, whåt do jo sink abaot dis? Traaala la la la la osv… Men de gillade mina idéer och vi fick ihop ett gäng låtar.
De e kul när man övervinner sina rädslor och går utanför sin lilla trygghetszon.
Jag försökte tänka att what the heck, varför skulle jag va så mycket sämre än dom? Kör på nu Bea!
Jaha, det var det. Nashville alltså.
Då var det bara New York kvar på schemat. Tjo hoo!
Där anslöt hela familjen Robertsson och tillsammans gjorde vi stan osäker. Typ .
Nu hemma. Inte så pjåkigt det heller, men inte lika spännande kanske.
Men som mamma brukar säga: Man kan inte ha kul jämt! (Nähä, vafför inte då? Bad attitude mom. Älskar dig ändå!).
Nu vill jag passa på att önska er alla en SKÖÖÖÖÖN sommar!
Hoppas vi ses där ute i solen.
Kram hela dan!