I helgen var jag uppe i Övik för att medverka i min gamla ungdomskör ”Nytt liv” som hade reunion.
Kören har funnits i 38 (!) år. Så vi blev ett skönt gäng i blandade åldrar som dök upp på återföreningen.
Jag var väl som mest aktiv i kören mellan 15-19 års åldern. Inte så länge sedan alltså;).
Man samlades på fredagkvällarna och övade. Sen hängde man med polarna, dygnade och hade det allmänt gött. Jag som alltid tyckt att öva i kör egentligen är riktig öken, längtade till fredagarna. Visst jag surrade väl mest med Lisa, Diana, Annika, Jenny, Linken, Samuel och Joel, men nånting i sångväg måste jag ju ha snappat upp.
Efter en tid i kören så snappade körledaren Gabbi upp att jag nog kunde sjunga så pass att jag kanske skulle försöka mig på ett solo. Jag var inte sen att tacka ja.
Att bli sedd, hörd, all uppmuntran och att någon trodde på mig fick mig att växa både som människa och musikant. Här nånstans började min musikdröm att ta fart. Det ena solot ledde till det andra och när jag fick sjunga Dolly Partons låt ”High and mighty” var jag fast. Jag som skulle bli polis…
Att komma tillbaka sisådär 15 år senare och sjunga samma sång fick mig att känna djup tacksamhet och ödmjukhet. För allt jag fått vara med om, mitt liv, min karriär, alla vänner, kyrkan och Gud. Den här helgen var som att knyta ihop säcken på nåt vis. Back to the roots lixom…
Tack alla för en grym helg!

Dolly Parton (with The Christ Church Choir) – High And Mighty